Hattlös

Har man sett Sällskapsresan känner man igen sig när man kommer till Gran Canaria. Filmen spelades in för 26 år sedan, ändå möts man av likadana hotellbyggen som Stig Helmer när man kommer med bussen från flygplatsen. Kashban, turisttågen, den ”ursprungliga” byn Fataga, grisfesterna och kamelturerna, allt är sig likt.

Om man vågar sig iväg från stranden i Playa del Ingles och går norrut kommer man till motorvägen. På andra sidan den finns Nilo, ett köpcentrum som sett sina bästa dagar. Högst upp ligger ett lägenhetshotell. Där, bland alla festande ungdomar, bor en äldre herre.

Den gamle mannen har en liten men välfylld lägenhet. Varje morgon ställer han ut sin bur med kanariefåglar och varje kväll plockar han in den. Oftast sitter han utanför sitt rum och tittar på utlänningarna men det händer att han vågar sig iväg till baren på samma våning. Han beställer alltid Arehucas oro, en treårig lokalproducerad rom.

Företaget Arehucas Lär ska tillverka rom som är både sju och tolv år, men de enda jag sett är ovannämnda oro och en olagrad variant. Oftast används romen som drinkingrediens (rom och cola) men jag och den gamle mannen på Nilo föredrar den outspädd.

Redan de gamla grekerna, som det brukar heta, visste att sätta värde på bävrar, eller åtminstone väl valda delar.

Vid bävrarnas könsorgan, både hanarnas och honornas, sitter två pungar där det bildas ett ämne som kallas bävergäll. Detta undermedel botar allt ifrån tandvärk, sömnlöshet, potensproblem och galenskap. Det skyddar mot pesten och det fungerar som preventivmedel, det får bin att producera mer hånung och det håller sjöormen borta.

Nu har man väl inte varit helt ute och cyklat när man använt bävergäll som medicin. Av de drygt 75 ämnen som finns i sekretet har några antiseptiska och bakteriehämmande egenskaper. Salicylsyra, som förädlas till acetylsalicylsyra och används i huvudvärkstabletter, ingår också.

Ska man jaga bäver rekommenderas att man klipper upp en ölburk, sätter i ett värmeljus och strör bävergäll på locket.

Slutligen kan man göra snaps på bävergäll. Man tar ett par körtlar i en glasburk och häller på sprit. Efter ett par veckor silar man essensen och blandar med brännvin, kännarna säger att det ska vara fem centiliter extrakt till 70 centiliter sprit.

Många som testat bävergällsnaps säger: En gång, aldrig mer!

I det nordöstra hörnet av Karibien ligger landet Antigua och Barbuda. Landet heter så eftersom det till största delen består av de två öarna Barbuda och Antigua (uttalas antigga). Det ingår en tredje ö också, den heter Redonda.

Förutom ett ypperligt klimat har man inte så mycket att skryta om. Landet har inte så mycket färskvatten så jordbruk i nån större skala är inte att tänka på. Största inkomstkälla är turism, inte minst från USA.

I Guatemala finns en liten stad som heter Antigua som är känd för sina spanskskolor. Det är inte ovanligt att hågade turister börjar sitt rundresande i Centralamerika med någon veckas studier i spanska just där.

Antigua (ön alltså, inte stan i Guatemala) får emellanåt besök av budgetresenärer som egentligen skulle till Guatemala. Framförallt belgare och holländare tycks hamna fel. Har man en begränsad budget är inte Karibien ett bra val.

Om man däremot är beredd på kostnaderna och gillar att bada, dyka och surfa, eller bara njuta av ett mänskligt klimat, så är Antigua och Barbuda ett ypperligt resmål.

Visby må vara soligt, varmt och gôtt på sommaren men såhär på vintern är det inte fullt lika spännande. Trots en solid ringmur är det svårt att hitta lä när man beger sig ut.

Vid millennieskiftet, du vet, när all elektronik skulle få eget liv och utrota världen, bodde jag i just Visby. Men det enda som hände var att en barägare sprang runt barfota på Stora torget och sköt billiga raketer.

I slutet av 1999 var det mycket prat om millenniebuggar. Bland annat visade något av nyhetsprogrammen ett reportage om en snubbe i Texas som hade byggt en bunker. Den hade han fyllt med konserver och vapen och han hade för avsikt att ”rädda” bygdens ungar i sin bunker. Hans plan, see, var att, see, vänta ut jordens undergång, see, för att sedan, see, låta barnen bygga en ny och bättre värld (han pratade dessutom lite speciellt).

Efter årsskiftet, när absolut ingenting hade hänt, väntade jag med spänning på att man skulle göra en uppföljning på det här inslaget. Tyvärr har jag inte sett något.

Jag misstänker att den gamle stofilen fortfarande sitter i sin bunker, skäms och äter burkravioli…