Att sova och att inte sova 9 januari 2006
Posted by Xenofoben in Allmänt.trackback
När det ringde i morse var det nåt som inte stämde. Det var fel signal. Det var telefonen som ringde. Nånstans visste jag nog redan när jag stapplade upp att jag försovit mig. ”Var är du?” ville de veta. Innan jag riktigt kopplat svarade jag: ”På väg!”
En starkt bidragande orsak till att jag inte vaknade av väckarklockan var att jag inte somnade förrän framåt morgontimmarna (ett problem jag inte är ensam om). Om jag inte kunde somna för att jag låg och funderade eller om jag låg och funderade för att jag inte kunde sova kan man kanske diskutera, det jag funderade på när jag egentligen skulle sova var sömn.
Jon Åslund skrev i förrgår om polynapping, vilket i grova drag går ut på att man sover mer än en gång per dygn.
I sin mest extrema version sover man ett halvdussin gånger per dygn, runt 20 minuter per gång. Andra menar att det räcker med att korta ner nattsömnen och komplettera med en tupplur på eftermiddagen (The power of the Sleep Cycle).
Jag läste någonstans (har tyvärr glömt var) att det där med att sova ett långt pass per dygn är ett relativt modernt påfund, förr gick man tydligen upp på nätterna och umgicks, läste, bad och till och med åt.
Oavsett hur många gånger man väljer att sova så finns det dock en lösning på problemet med att vakna, en väckarklocka som rullar ner från nattduksbordet och gömmer sig så man tvingas gå upp för att slå av den.
Ett tips som jag brukar använda är att ställa väckarklockan så långt från sängen att det krävs att man går upp för att slå av den. Så bort med klockan från nattduksbodet ställ den i ett fönster, en bokylla eller något som är några meter från sängen!
Polynapping låter spännade men det känns som det skulle vara en aning svårt att kombinera med ett vanligt 9-5 jobb om man inte har en extremt förstående chef. Men folk går ju ut och röker och kan bli borta ett bra tag så varför inte smita iväg och snabbslagga lite
Tja, det är väl en förhandlingsfråga…